Bens farmor är precis som vilken farmor som helst. Hon har vitt hår, löständer, hörapparat och lite skägg. Hennes tv är trasig, hon älskar att spela Alfapet och så luktar hon kål. När Ben hälsar på henne känns det som om tiden står stilla. Men en kväll hittar han en gammal kakburk full med halsband, örhängen, armband, ringar — diamanter! Ben inser att hans farmor kanske inte är så tråkig trots allt. Det verkar faktiskt som om hon är en riktig gangster.
«David Walliams berättelser har ett humoristiskt driv. Han är underhållande, kan konsten att krydda berättelsen med roliga fånigheter, riktade såväl till den vuxne som till den unge läsaren.»
-BTJ-häftet nr 9, 2015. Lektör Staffan Engstrand.
