Psykologen

Spänningsroman om ensamhet, saknad och hemligheter

«Mamma försvann. Jag pratade med henne i telefon på kvällen, men på morgonen som följde var hon försvunnen. Jag vaknade med magont och hög puls, kanske en ond aning, så jag åt ingen frukost utan ringde och ringde och ringde istället. Mobil, vanlig telefon, men inget svar.»

Psykologen är en tät och fängslande berättelse om en man som söker sanningen kring sin mors försvinnande. Är hon död eller levande? En berättelse om ensamhet, saknad och hemligheter och om ett hysteriskt mörker som ständigt lurar under ytan.

Henry är trettio plus och singel. Några år tidigare har hans mamma försvunnit och han grubblar mycket över vart hon kan ha tagit vägen och varför pappan, i samband med att hon försvann, flyttade utomlands. Det stressar honom att inte veta om modern är död eller levande.Henry sover illa, känner sig ofta fylld av ångest och får rådet av sin läkare att uppsöka en terapeut. Han bokar tid hos psykologen Johanna. Efter en trevande inledning börjar de mejla och bestämmer sig för att träffas privat. De inleder ett sexuellt förhållande, mycket styrt av Johannas fantasier och rollspel. Så småningom börjar Henry forska efter vad som kan ha hänt mamman. När han letar igenom en kartong från hennes lägenhet hittar han en samling brev. Långsamt nystas den hemska sanningen upp …

På rafflande prosa tar Falkman läsaren med i en berg-och-dalbanefärd. Det är mörkt, spännande och oförutsägbart. En riktig bladvändare! — Mattias Edvardsson

Håll ögonen på Martin Falkman. Om du vågar! — Thomas Engström

Martin Falkman, född 1976 i Helsingborg, debuterade 2016 med den psykologiska thrillern Tunneln i slutet av ljuset. 2017 utkom den speglade berättelsen Mördarens väg. Martin driver bloggen Den döda zonen och arbetar till vardags som kommunikatör på en svensk biståndsorganisation.

Mörk, ångestladdad och klaustrofobisk läsning. Man bara måste läsa vidare för att se hur det slutar! — Caroline Eriksson om Tunneln i slutet av ljuset

Mördarens väg är föredömligt kort utan att därför missa något på vägen. Korta är också författarens meningar och kapitel. Det märks att han försökt arbeta sig fram till det sparsmakade samtidigt som han inte väjer för mörka obehagligheter som ångest och människans depressiva sidor. — DAST Magazine om Mördarens väg