«-Varför ser ni inte till att Elisabet får psykiatrisk vård? Hon är sjuk. Får hon inte vård snarast blir det jag som får lägga in mig på en psykiatrisk klinik. Jag orkar inte längre. Elisabet knäcker mig. Hon talar oavbrutet om sina konstiga upplevelser och ja, hon har blivit fullkomligt hänsynslös och galen. Märker ni inte hur illa det är?»
Året är 1975, och Elisabet är på en resa med sina vänner till London. Under resan händer något konstigt. Elisabet, som tidigare varit en uttråkad gymnasieelev, uppfylls nu av konsten och kärleken. Hon kan stå framför målningar i timmar för att beundra deras skönhet, och tillsammans med hotellreceptionisten Chris finner hon sexuell frigörelse. Skönhet och kärlek uppslukar henne helt, och sömn är inte längre nödvändigt.
När Elisabet kommer hem till Sverige igen blir hennes föräldrar först förvånade över sin dotters förändring. Sedan blir de oroade.
Andligt sökande, ungdomspsykiatri och institutionalisering är teman i denna berättelse som inspirerats av författarens eget liv. Från vård när den är som mest dysfunktionell till terapi när det är som bäst, så undersöks skiljelinjen mellan psykiskt sjukdom och sann gudsupplevelse.
Helena Josephson är en svensk författare född 1959. Josephson är verksam som socionom och familje-, och nätverksterapeut, samt chef för ett ungdomsboende. Josephson är också en uppskattad författare, debutromanen “Gud i London” har hyllats av både läsare och kritiker och beskrivit som «Gökboet möter #Metoo-rörelsen”.
