Vi står där i ungefär 20 minuter innan alla är på plats. Runt hela området finns män med kalashnikovs i högsta hugg, och på minst fem av hustaken kring platsen ligger krypskyttar med maskingevär. Till platsen förs en man med förbundna ögon som tvingas ned på knä på marken. Efter ytterligare tio minuter kommer en minibuss körande och ut stiger en kvinna med ett litet barn i famnen. Hon går runt i cirklar en liten stund för att ta farväl av barnet. Jag kan inte fatta att jag står här, det känns väldigt overkligt och obehagligt. Efter fem minuter kommer man och tar barnet ifrån henne. Kvinnan får en ögonbindel och befalls att sätta sig på knä ungefär en meter från den knästående mannen. En man läser högt från ett papper han håller i handen, och förklarar varför stenkastningen ska ske. Han talar arabiska och jag förstår långtifrån allt.
