Kongos sagovärld är mycket rik. Från släkte till släkte har man berättat sägner, myter, fabler och sagor. Ibland har en saga eller en fabel förkortats till ett ordspråk med en rik bakgrund, som skiftar med berättarens sätt att framställa den.
Från en kärna, som kan sammanfattas i några få ord, skildrar den afrikanske berättaren för sina lyssnare mänskliga svagheter och dygder, religiösa föreställningar och den omgivande naturen.
Åhörarna samlas i ring omkring berättaren. Och när han skildrar döda ting t.ex. en grytskärva eller afrikanska djur som symboler för människor, då är alla med. Han behöver inte förklara vad en kalebass är — det torkade skalet av en kurbits eller gurkväxt. De stora träden känner åhörarna vid namn liksom de vanligaste djuren, som förekommer i fablerna.
