Hämnden i Yttsäter, del 6

Jag föddes för att leva som alla andra.

Men allt blev svart.

Explosionen tog livet på en sekund.

Jag kom att leva utan liv.

Jag andas utan syre.

Finns inga känslor kvar som håller mig vid liv.

Jag känner inte smärtan.

Jag lever knappt.

Men det omöjliga blev möjligt.

Jag blev en robot.

Hjärnan tog kommandot.

Du måste döda! Då dödar jag.

Du måste rädda! Då räddar jag.

Jag är här och nu och ingenstans.

Min existens är förlorad för evigt.

Varför, varför? Jag måste få veta varför.