Jag kände den salta doften av hav när jag böjde mig över brottsplatstejpen och försökte skydda folkmassan bakom mig. Solen sken starkt över Marseille, men dagen hade fått en mörk skugga. En ung man låg livlös på golvet i ett trottoarkafé, en tunn blodpöl sipprade från hans sida och blandade sig med vattnet som rann från ett vält glas.
“Pierre”, ropade François när han kom fram till mig och tog av sig sina solglasögon med en lätt rynka i pannan. «Har du lyckats ta reda på något ännu?”
“Inte mycket”, svarade jag och strök mig över min orakade haka, försjunken i tankar. «Vittnesmålen pekar på ett skott från en motorcykel i rörelse. Ett rent skott, rakt genom hjärtat. Pojken hade inte en chans.”
