”Med ett helt skrivarliv i kroppen, har hon kraft nog i armarna att föra några av dem in till kanten och förvandla deras vittnesmål till romankonst.”
P1 Kulturnytt

”Edna O’Brien trampar aldrig fel och använder inte ett ord för mycket, men väjer heller inte för det svåra utan fångar mörkret med få, strama bilder; en påle som mäter gropens djup, en skottkärra full med sten.”
SVT Kulturnyheterna

”Edna O’Brien låter en enda flicka gestalta många flickors berättelser som hon har tagit del av på sina resor i landet, och hon har skapat en skakande bladvändare som känns helt trovärdig. […] En magisk och också faktiskt poetiskt vacker berättelse som gör att man orkar ta del av Maryams berättelse, som jag släpper med saknad.”
Arbetaren

”den är på samma gång en roman långt utanför hennes vanliga kretsar och samtidigt omisskänneligt O’Briensk.”
Dagens Nyheter

Flickan är i skolan när soldater från Boko Haram stormar in och kidnappar henne och hennes kamrater. De förs till ett läger, gifts bort och lever under ständiga dödshot från unga män som nu är deras makar.

Trots att hon fortfarande bara är en flicka tvingas hon snart lära sig att överleva som kvinna med ett eget barn. Världen runt henne är förtärd av våld, i det helvete som lägret utgör. När hon tror att allt är över, öppnar sig plötslig en chans att fly. Hon ger sig av i skydd av natten, ut i en värld som helst av allt bara vill låtsas om att hon inte finns.

Hur kan vi närma oss den barbarism som finns omkring oss? Hur är det möjligt att se ondskan och gå vidare?

”Verket liknar emellanåt en dokumentär eller ett litterärt reportage. Gestaltningen av den olycka som drabbar Maryam och porträttet av henne görs däremot med litterära medel. Det hela är nödvändig men tung läsning.”
Dala-demokraten

Edna O'Brien