lyckliga gatan du finns inte mer…
En självbiografisk berättelse om en förlorad idyll och om verkligheten bakom schlagern Lyckliga gatan – melodin som med text av författaren och med sång av Anna-Lena Löfgren blev en av de mest sålda svenska grammofonskivorna under 60-talet. Britt Lindeborg är Svensktoppens genom tiderna mest framgångsrika textförfattarinna men är ändå något av en doldis i svenskt musikliv. Hon tillhör de första kvinnorna som lyckades slå sig fram som låtskrivare i en mansdominerad musikbransch på 50- och 60-talet. Hon gifte sig ung och som lycklig hemmafru började hon skriva egna melodier och texter då televisionen utlyste den första Melodifestivalen i slutet av 50-talet. Hon kom att delta i hela 12 finaler, med alltifrån Spela på regnbågen fram till Diggi Loo Diggi Ley. Den senare, till vilken hon skrivit texten, gick vidare och segrade i Eurovision Song Contest i Luxemburg. Britt Lindeborg har aldrig dragit sig för att stå upp för vad hon tycker, vare sig det var på den vänster- influerade Socialhögskolan under 70-talet eller i den tidens intensiva tidningsdebatter om schlagertexter. Hon tar oss med på en stundtals traumatisk resa genom livets olika skeden. Den idylliska barndomen i municipalsamhället Hagalund fick en mardrömslik vändning genom en serie märkliga och tragiska händelser med början under 30-talets depression. Först i mogen ålder kommer hon till insikt och ser med helt annat perspektiv på händelserna kring »Lyckliga gatan» och hon ger sig inte förrän hon tagit reda på hela sanningen bakom sin pappas mystiska försvinnande och död. Genom det sätt hon beskriver sitt liv och sin familj får vi följa det svenska folkhemmets framväxt under 1900-talet. Det varma språket är hennes kännetecken och gör denna bok till en verklig upplevelse…
Som extra bonus-material till denna nyutgåva, följer nu ett 45 minuter långt samtal med Britt Lindeborg. Intervjun gjordes 1994 av journalisten och författaren Carl Magnus Palm. Den publicerades första gången på CD i samband med att boken först publicerades, år 1998.
